mocka och gjorde mat.

fölen rymde ut på åkern.

jag red ut på Lusekofta för första gången i år, vilket märktes.

Hon var livrädd för bilar och gjorde som hon gjorde förr = ställer sig och i luften vänder hon om.

Men annars gick det jätte bra, hon är samarbetsvillig och pigg! det var vad jag gjorde.

jag vet inte, men dels känner jag mig inte helt helt 100. och så känns allt så omständligt då vägen är som den är, och så är allt så mkt roligare om man är två.. men jag får hoppas att isen smälter bort och vägarna blir bra så man kan sätta fart på riktigt. för nu har hästarna "stått" i en månad...