Dygnet har för få timmar helt enkelt.

Jag har inte glömt bloggen,
jag har bara inte tid.
Väntar på att Emil ska komma
hem med en kebbabtallrik
innan jag svimmar.
Borde hinna skriva lite efter det.
hehehehe

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0