Ville bara säga att saker och ting börjar bli bättre.

Även om det inte är som förut.
Livet är inte alltid lätt. Relationer kan vara knepiga.

Jag gör vad jag kan för att det ska bli bättre.

Jag finns. Jag lyssnar.

Men även jag blir ledsen, är ledsen.

Önskar att livet kunder backa tillbaka till

förra tisdagen, att onsdgen förra veckan

aldrig existerade och att allt bara var som det brukar.

 

Jag har iallafall tagit upp ett nytt försök att leta lägenhet.

Det är dags nu, även om jag kanske

får flytta ensam.

Jag är 22.

Det är dags att stå på egna ben.

På mina egna 2 fötter.