Vi red och allt gick bra. Lugn och snäll häst även om han i början är något oense om hur jag tycker att han ska gå (på slutet var han skit snygg). På en grusväg haft en jägare tappat ett blått sittunderlag och jag kunde inte låta bli att gå fram till det (då han går lite i sin egna värld så tror jag inte att han såg det), inte förens vi är så nära att han skvätter snö på den och det lät konstigt. Vi exploderade rakt upp i luften. Jag är evigt tacksam att han lugnade ner sig direkt. Annars hade jag fått smaka på snö, då jag tappade ena stigbygeln. Sen var han hur lugn som helst. Söt, knäpp häst!