Emil.

Duktig!
Lite ostadig i formen i början (men det brukar han va). Vi red över en bro han aldrig ridit över och han brydde sig inte ens liten. På vägen hem jobbade vi på att samla i traven & att jag skulle kunna sitta. När han väl förstod vad jag ville va han finfin. Men, han orkade inte så länge. Sista biten hem fick jag släppa alla krav och bara låta honom gå.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0